Boken: Tycho Brahe och Johannes Kepler av Kitty Fergusson
Utgiven år 2003 på Prisma förlag

Tycho Brahe (1546-1601) föddes i Skåne, som då hörde till Danmark, och blev tidigt intresserad av astronomi. Han byggde egna instrument, som han använde för sina iakttagelser av stjärnhimlen.

Kung Frederik II av Danmark var intresserad av hans forskning och gav honom ön Ven  och medel för att bygga ett eget observatorium där. Brahe byggde stjärnobservatoriet  Uraniborg där han, med hjälp av sina medarbetare, konstruerade och byggde apparater för att kunna studera stjärnhimlen. Det gjorde man natt efter natt och förde noggranna tabeller över planeternas och stjärnornas rörelser. Observationerna var unika för sin tid.

Brahe och Johannes Kepler kände till varandra och beundrade varandras forskning. De förstod att de skulle ha avgörande nytta av att ta del av varandras forskningsresultat.
Därför åkte Kepler till Ven och vistades där ett tag. Men de var mycket olika till sättet och tyckte inte om varandra. De fortsatte i alla fall att samarbeta och möttes senare i Prag, dit Brahe flyttade så småningom. Fast Brahe egentligen ville testamentera sina tabeller till sin son, så fick Kepler dem efter Brahes död. Brahe förstod att Kepler var den som skulle kunna skapa en hållbar teori utifrån hans tabeller. Och med hjälp av tabellerna lyckades Kepler också, efter mycket hårt arbete vid skrivbordet, utarbeta sina berömda lagar. Dessa stämde i och för sig dåligt med Brahes teorier. Hur som helst har båda gått till historien för sina banbrytande upptäckter och mycket olika men särpräglade personligheter.

Om deras forskning och samarbete handlar boken. Den ger många intressanta inblickar i
1600-talets liv i Europa, deras upptäckter, personligheter och samarbete inte utan komplikationer.
Boken passar bra för hängmattan då den är både lättläst och underhållande.